När jag flyttade till där jag bor nu så var jag helt ensam, hade ingen jag kunde förlita mig på i min nya klass jag skulle dela en liten bit av livet med.....I början kännde jag mig ensam men sökte mig till tjejerna som brukade leka i ett rum som dom kalade "Dockis" eller rita.

Jag som presis börja skolan var så närvös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag hade gått en vecka i Strövelstorps skola men slutade pga flytten.

Men det var en som jag blev bra vän med. Philip var en av dom första som hälsade på mig, jag fick leka och rita med han hur mycket jag ville under förskolan.

Jag har vissa speciella minnen av dig.

En av dom var dom gångerna vi rävsade ihopa löven på våran gräsmatta från vårat valnötsträd och hoppade i den.

Eller när vi spelade tv-spel och du fick lära mig för att jag var jätte dålig på det.

Din roliga leksak du fick från Macdonalds som spelade musik.

Eller din mormors jätte goda mackor och dom goda drickorna vi alltid fick.

När vi lekte Ying och Yang och kastade över din boll över buskarna och så skulle man fånga den, men mina bollar hamnade bara i buskana hela tiden....

 

Ett speciellt minne är när du var hos din mormor och vi skulle gå till mig och vi sprang på gatan för att komma på våran fantasis rullande sten så om vi inte sprang snabbt nog så skulle vi båda bli krossade. Någon gång snackade vi om att vi var som syster och bror.

Vi var bästa vänner från förskolan till 3:an...... 4 långa år tillsammans.

 

I fyran så var du så mycket mer med killarna, du spelade fotboll och jag trodde du hade glömmt bort mig helt..så jag umgicks med tjejerna i stället. Men jag kännde mig alldrig lika hemma som när jag var med dig.

Ibland när vi åkte pulka och du satt bakom mig på en åklapp när vi åkte "pulka-tåg" så var jag hemma. 

Men det varade inte så länge.

När vi började 5:an så var du helt borta kändes det som. Vi pratade inte änns, det var jobbigt men jag visade det aldrig.

 

Nu har du flyttat ner en bit ifrån mig. Men även om vi ses så hälsar vi aldrig. Du går i 7:1 och jag i 7:2.....

Även om vi alldrig pratar så träffat jag vissa av dina klass kamrater på Tyskan....

Dom påminner mig om dig så ofta så, ibland gör det ont långt där inne där en pusselbit av dig ska sitta.

Jag har äntligen hittat en bit av en annan som tillhörde en annan viktig person.

Men en bit saknas fortfarande......du har den och kommer alltid ha den.

 

Jag har märkt hur du har föredrats men jag vet att den Philip jag spenderade fyra år med finns där.

Jag saknar dig så sjukt mycket ibland....

Bara ett litet "Hej" skulle ge mig så mycket mer att tro på.

Jag saknar dig och jag vet inte hur mycket jag kan säga det för det gör ont, riktit ont ibland.

 

I min klass (som jag har gått snart två år i) är där vissa som du och jag försöker hänga med dom. men det är inte så lätt som det är sagt...

 

 

För bara två dagar sen så httade jag en gammal dagis kamrat jag saknat så.

Jag blev så glad. Vi kommer ihåg så mycket ihopa, och det skulle vi också kunna.

Jag önskar att vi kunnde ta en dag. Bara du och jag och sätta oss ner och diskutera vad som särade på oss och alla minnen.

Om du känner mig rätt så vet du hur jobbigt detta är för mig. Om jag kunde (utan att skämmma ut mig) så skulle jag villa bara gå fram till dig och bara ge dig en kram för alla minnen vi har och allat vi har gjort tillsammans....

 

Jag sitter nästan och gråter nu när jag gått igenom allt vi har gjort tillsammas och hur mycket jag saknar dig och allt annat vi gjorde. Det må finnas andra men det är DIG jag har delat så många år med....

 

 

Måsta skriva av mig och hoppas att du ser detta Philip!!

// Kram och puss Emma <3<3

 

Saknar dig :,(