Ensam
Man vet att ens familj och vänner finns för en. Men ibland så sitter man där i sina tanker, ensam, tänkandes på vänskap, kärlek, vem som är ens äkta vän och inte, om ens vänner är ens vänner, är saker och ting ens eget fel? Va gjorde man fel? När? Kommer jag ihåg det? Har jag ens gjort nått fel? Varför tänker man på fel? Är jag ovän med dem? Tycker dem är osociala, men kanske är det mitt fel?
Sen tankar som: han/hon har inte snapat idag, ska ja snapa först? Men jag brukar vara först, kanske personen inte vill prata mer..men vi har ju dagar nu? Ska jag bara snapa "dagar"? Eller ska jag låta han/hon snapa fört? Men tänk så snapar personen inte?
Sen tillbaka in på spåret: men personen kanske är sur? Varför är han/hon sur? Vad har jag gjort? Sa jag nått? Vad tänker han/hon om mig? Varför hör han/hon inte av sig?
Sen kan det komma andra tankar som: alla festar, varför blir man aldrig bjuden? Är jag i hemlighet en utstött? Gillar ingen mig Tror folk att jag inte kan släppa loss? Har det med mig att göra ens? Äh u inbillar jag mig...eller? Men alla festar, dricker, ligger runt, jag gör inte sådant. Jag är en kosekvensetiker...hmm.. bra egentligen? Men jag är fortfarande inte bjuden på en fest med en massa kompisar eller halvkompisar eller främlingar. Är det ens så kul att festa?
*kollar någons my story*
Ja jo det verkar fan as kul...varför ä jag ens hemma? Ha man kanske skulle krascha en fest? Eller nä, pinsamt ju, ensam våldgästar en randome människas hus..nää
Bättre att vara hemma, ensam, alltid ensam, japp...undra varför?
Och sen tillbaka till ensamhetstänkandet...
Detta ständiga rullandet.
Jag har själv kommit fram till att personer som inte tänker så mycket nog är lyckligare än personer som tänker för mycket. För de tänker så mycket, det går så långt så man blir knäpp eller sjuk.
Tänk så blir jag sjuk av allt tänkande (tänker man)? Så sitter man där, med alla jävla tankar, inte varit produktiv eller nått utan bara bilvit mer galen än vad man var för 20 minuter sedan.
Ja ni ser...smått knäpp asså!
Jag är rätt glad att typ ingen läser detta...bli lixom en egen dagbok.
Gör inget om folk läser bloggen egentligen. De lär ju känna mig på ett sätt...
Skit samma! Titta nu sitter jag och diskuterar med mig själv igen!
/loggar ut