För ungerfär tjugo minuter sedan stängde jag baksidan av boken The Fault in our Stars som på svenska har fått namnet Förr Eller Senare Exploderar Jag. Tar man ut boken från en hylla så ser den inte så bra ut som den är. Jag blev tipsad av Vendela om denna bok. Jag begav mig till skolbibloteket och frågade efter den. Jag blev förvånad över hur bokens utsida och handling inte passar ihop alls. 

Boken är väldigt speciell. Skulle dagens tonåringar läsa denna bok skulle dom inte fatta något alls. Huvudpersonerna i boken är väldigt speciella som så att dom använder sig av ord som inte används nu.

Boken får en att tänka till om personer man stirrade ut som barn och då undrade vad dom hade genomlidit. Jag förvånandsvärt förstod allt i boken även om vissa ord fanns med som jag aldrig hört komma ut genom någons mun. Boken i sig har väldigt mycket dikter, poesi av alla slag, böcker (så konstigt men sant) och många fler djupa saker. 

När jag ärmade mig dom sista sidorna satt gråten i halsen. Den var av både lycka och sorg. Jag fick emmelanåt stänga boken och ta flertal andetag innan jag kunde fortsätta den känsliga resan (som jag har förstått andra läsare har genomligigt med). 

I sig är boken väldigt deppig med glad på samma gång. Du måste ta in ganska mycket undertiden du läser. Tipsar både äldre och yngre om denna fantastiska bok. 

Ett favorit sitst ur boken löd Utan smärta kan vi inte känna glädje. Deppig, jag vet men detta var även de två huvudpersonernas favorit sitat. 

Hazel och Augustus har en underbar historia tillsammas.

 

Tack så hemst mycket Vendela för tipset! Hoppas du har fler tips :)

/ Emma